Trots att Bergslagen genomkorsas av ett stort antal vattendrag är mycket få sträckor med fritt strömmande vatten bevarade. Sverkestaån mellan Nyhammar och Grönbo, strax öster om Lindesberg, är den ojämförligt längsta sträckan, ca 15 km. Där finns elva forsar som förbinds av lugna, vackra sel och några små sjöar. Trots en stor fallhöjd, ca 25 m, finns inga kraftverk. I resten av Bergslagen, Mälardalen, Uppland och Sörmland finns bara enstaka, korta forssträckor bevarade.

Den längsta forsen i Bergslagen är Långforsen i Järleån, Den är cirka en kilometer lång. Det är också den svåraste forsen. Den kan paddlas med gummibåt bara vid högt vattenstånd.

Vi forsränner i mindre vattendrag än uppe i Norrland. Det gör att svårigheterna är lite annorlunda. Med undantag av Långforsen är forsarna ofta kortare och brantare. Marginalerna är mindre och kraven på besättningens samarbete lite högre eftersom alla måste göra rätt sak vid rätt tillfälle för att flotten ska komma i rätt fåra nerför forsen. Det räcker inte med att paddla, alla måste dessutom vara med och styra, på guidens instruktion. Vågorna och valsarna är inte lika stora som i norrlandsälvarna, utom vid högvatten, men de fall och branta forsnackar vi dras ut i ger en stänkande, intensiv upplevelse. Känslan är också helt annorlunda än i de breda norrlandsälvarna där man ofta befinner sig långt från stränderna. I Sverkestaån forsar man fram inne i grönskan, nära stränderna, under träden som sträcker sig ut över strömmen. Överallt ser vi spår efter bäver, och inte sällan får vi se den, eller av älg och rådjur.